Prov 2a Varning för vatten

Efter att ha gjort en tredimensionell skiss av ståltråd och garn, skulle jag prova att göra en hand i gips eller lera. Eftersom den skulle stå i vattnet, så var jag osäker på vilket lera jag skulle använda. Jag provade först med gips för att bara testa, så jag lånade en gummihandske av en städerska på min skola för att få en bra handform. Jag satte även blompinnar i gipset som skulle ge handen bättre stöd när jag skulle sätta ut den på min plats. När gipset hade stelnat beslöt jag mig för att behålla gummihandsken eftersom den skulle hålla gipset vattentät. Jag hade tidigare tänkt att ta bort handsken och målat gipset med akrylfärger, men ångrade mig eftersom det förmodligen inte skulle hålla så länge, men med handsken, så skulle den behålla formen bättre även om en av fingrarna skulle råka gå av.

IMG_20180323_122911

Men då kom frågan vad mer jag kunde göra med handen. Det skulle se ganska tråkig ut i bara en färg som inte direkt är blickfångande. Eftersom jag kan virka, så beslöt jag mig för att virka in gipshansken med garn i starkare färger. Jag har aldrig virkat en hel handske förut, bara fingerlösa handskar, så på så sätt kunde jag utmana mig själv och använda mig av både gips och tråd.

IMG_20180325_001140

För att handen skulle bli mer iögonfallande, så valde jag färgerna neongrönt och starkt rött i ränder. Färgerna är inspirerade från giftiga djur som har starka färger som signalerar att man bör undvika dem. Med hela gipshanden som modell började jag med att virka fingrarna, alla i olika mönster beroende på storleken på varje finger. Det hände att jag fick virka om några gånger då det blev för litet. Efter att alla fem fingrar var klara gav jag mig på att virka runt själva handen. Den fick dock virkas i två delar med tanke på att tummen kom i vägen. Sedan var det dags att sy ihop alla delarna.

IMG_20180325_141007

Jag fäste och klippte av alla lösa trådar och sydde försiktigt fast delarna direkt på handen. Det skulle aldrig gå att virka ihop alla delarna på garnhandsken för sig och sedan dra den över gipshanden eftersom den skulle definitivt gå sönder. Eftersom jag ville att gipset skulle hålla sig så torr som möjligt, så satte jag plastfolie i bottnen också.

IMG_20180325_141806

Sedan var det bara att se om det skulle regna ute så att vattenpölar kunde skapas. Dock såg jag att det inte skulle regna på ett bra tag så jag var tvungen att skapa min egen vattenpöl på platsen. Jag fyllde en 2 litersflaska med vatten och tog med handen i en pappkasse till busshållplatsen. På platsen fanns det ett fåtal människor. Jag ville helst hälla ut vattnet och sätta ut handen när ingen såg och väntade tills jag blev helt ensam. Jag hällde snabbt ut vattnet och stack ner handen så djupt det gick i jorden.

IMG_20180402_191728Sedan var det bara att vänta på folk som skulle komma ut ur bussen, kliva på bussen eller bara passera förbi. Jag satte mig i busskuren så att jag hade en bra utsikt över vad som händer på platsen.

IMG_20180402_195057Jag filmade även i smyg av hur folk undvek pölen och handen när de antingen skulle med eller ut ur bussen, så då fungerade de starka färgerna väldigt bra.

 

Det var inte bara busspassagerare som tittade nyfiket på handen, utan även de som var ute på promenad, cyklade eller till och med de som körde bil slängde en snabb blick på den. Jag satt där på eftermiddagen och sedan under en del av kvällen då ljuset var fortfarande starkt nog. En tanke som slog mig efter jag hade läst Turkle’s bok “Tillbaka till samtalet” var att hon hade använt sin bok som en undersökning av något hon störde sig på. I början när jag läste den så kunde jag inte pussla ihop varför vi hade boken, men idén om att boken är mer en inspirationskälla för våra arbeten verkade mer logiskt för mig. Turkle hade i boken undersökt om mobiler och människors beteenden med dem och skrivit hur det påverkar oss negativt som till exempel att vi blir mer och mer osociala och inte vågar prata öga mot öga med varandra. Till skillnad från hennes undersökningsområde dock, så skulle vi välja en plats som vi tycker har brister. Turkle’s metod på att visa mobilernas negativa påverkan var att skriva en hel bok om det, medan vi fick ställa ut något på våra platser. Jag vet dock inte om min hand har väckt några tankar hos folk, men jag är säker på att de tycker att det är extremt jobbigt under regniga dagar då jordrutan är full av vatten.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close